Shit, idag kom dagen jag fasat för.. din begravning! Så många som var där och visade hur mycket du var älskad. Din kista, täckt med blommor från alla.. shit va vackert det var! Finner inga ord som kan förklara hur grymt jobbigt det var att se din kista sänkas ner i marken. Vetenskapen av att veta att du aldrig mer kommer tillbaka kryper sakta men säker fram och det gör bara ondare och ondare. Kom på mig själv att jag satt och tänkte att det här händer inte.. snart kommer Tino komma in och säga att det hela är bara ett skämt! Men det gjorde du aldrig!

Vet inte ens vad jag ska skriva, tårarna rinner ner för min kind bara jag tänker på dig. Gubben, kommer du ihåg våra stunder nere på bänken.. när vi satt och prata, jag om mina problem o du om dina? Du fick mig alltid på bra humör och du fick mig alltid att skratta.. du är en idiot det vet du va? Men fan va jag saknar dig! Du har hjälpt mig med så mycket utan att du igentligen vet om det! 
Förresten, Nathalie hälsar! Tror igentligen att du hörde henne idag.. shit va det gjorde ont att höra henne säga så! 

Nathalie: Mamma, Tino sova... God natt Tino! Och mamma, Tino hemma nu! 

Som du säkert redan vet så kunde jag inte hålla tårarna inne. Jag vet att man ska vara stark framför barnen.. men det går inte alltid! Önskar att du hade fått lära känna Nathalie bättre.. vet att ni hade älskat varandra! 

Iaf Tino, du har lämnat många här nere på jorden.. men vi alla hoppas att du har det bra där uppe! 
Jag kan inte säga annat än vad Nathalie sa.. du är hemma nu! Sov gott o vila i frid min älskade vän!
Du är evigt älskad och saknad!

Pussar o kramar